Opponering

Jag har de senaste veckorna brottats i ett flerfrontskrig. Först och främst hypotyreosen. Sedan uppsatsen. Sedan cancern. Och sedan opponeringen.

När vi väl hade slitit ut oss dag och natt med uppsatsen, fick vi 7 timmars respit innan det var dags för sista universitetsutmaningen - opponering. Efter att ha kämpat med formalia, diskussioner, spänningar, metod och kritik med sin egen uppsats, har man ganska god koll på hur det ska vara. Speciellt om man haft en så duktig handledare som vi har haft. (Skönt, äntligen hade jag turen på min sida, andra har haft betydligt ... mindre kompetenta ... handledare).

Opponeringen ska innefatta en sammanfattning och presentation av den opponerade uppsatsen. Bara det, liksom. Hur sugen är man på att grotta ner sig i någons 50-sidiga uppsats när man är så less på uppsatsarbete efter månader av kamp att man aldrig vill se åt en uppsats igen? Nå, ingen återvändo - examen eller inte?

Jag satt sista veckan nästan dag och natt. Om jag gör något gör jag det ordentligt. Just det, att våra respondenter knappt körde sitt stavningsprogram är lite dåligt, men ännu sämre är det faktum att jag lade ner så mycket tid på att kommentera varenda litet kommatecken. Alla synpunkter, övergripande som smådetaljer, skulle redovisas rubrik för rubrik i ett eget dokument, med en enhetlig struktur genom hela. JA, skulle och skulle. Inte enligt instruktionerna. Nej, enligt moi. Enligt min OCD-liknande pedantism. Enligt min starka ansvarskänsla att göra ett bra jobb. Enligt min moral. Genom att lägga så många timmar på plugg har jag sluppit ta itu med cancertankarna.

Opponeringen gick i alla fall jättebra, vi fick godkänt och examinatorn verkade nöjd med våra synpunkter. Vi försökte att vara väldigt konstruktiva och opponera i fråge- och reflektionsform. "Hur har ni tänkt kring ...", Hur tror ni det hade blivit om man istället ...".

Utöver en opponering ska vi självfallet respondera på vår egen uppsats, att försvara den vid en framläggning. Dessutom ska vi närvara vid tre andra opponeringar. Jag har en kvar, hoppas hinna med den imorgon.

Det värsta är gjort - opponeringen. Nu ska det bli spännande att se vad de opponerar sig emot i vår uppsats. Vi är nöjd med den i alla fall, jättenöjda!